Instagram boklungaInstagram boklungaInstagram boklungaInstagram boklungaInstagram boklunga

Equidae

Författare: Lovisa Wistrand
Titel:
Equidae
ISBN:
9789188579768
Sidor:
546
Förlag:
Whip media
Läst som:
Bok
Recensionsexemplar från författaren

År 2043. Äventyr, faror och förbjuden kärlek i ett dystopiskt Afrika.

Afryea har alltid fascinerats av det farliga och trots att det är förbjudet gör hon allt för att få skymten av människor. Tillsammans med likasinnade bor hon i en by bland de ödsliga afrikanska bergen. Skyddad från faror och jägare tillbringar hon större delen av tiden i djurhamn och får inte lämna samhället.

Är människor så hemska som alla påstår? Finns varjägare på riktigt? Hur skulle det kännas att leva i en människostad? Hon vill ut, upptäcka världen och uppleva äventyr.

När Afryea blir tillfångatagen av varjägaren Dover uppfylls hennes önskan, men inte alls på det sätt hon tänkt sig. Savanner, ödemark och mystiska djungler. Nu måste hon göra allt för att fly och ta sig hem igen.

Men vad gör man när man utvecklar känslor för personen som leder en rakt mot döden?

Hej kompisar! Det har varit mäkta tyst här ett tag. Jag är ledsen för det, men jag har knappt haft någon läslust. Mycket kring jobb och annat som tagit kraft och jag avslutade 2019 med livets värsta förkylning/halsfluss/bihåleinflammation/spottkörtelsten. Hurra!

Men, nu till något lite roligare. Equidae, Jag är så himla positivt överraskad. Ni som känner mig, hyfsat, vet att jag är rätt skeptisk till svensk fantasy över lag. Men den här gjorde mig glad, visst jag har några saker jag inte får huvudet runt riktigt men över lag - wow! Den här berättelsen är för mig så himla annorlunda mot för något jag läst innan. Och det är en oerhört spännande och pirrande kärlekshistoria som håller en fången nästan hela boken igenom. Den känns välskriven, med undantag för Dover som knappt kan prata människa ibland, och storyn följer en röd tråd med snygga rosetter. Twisterna i den här är både snygga och oväntade. Jag är på riktigt glad att jag sa ja till att läsa den här boken

Det enda jag har svårt att riktigt greppa hjärnan kring är i inledningen av boken där Afryeas mamma som också är häst "dukar fram" middagen. Hur? är min fråga. Hästar käkar ju rätt mycket per dag, vi snackar omkring 10 kg hö (inte allt på samma gång för visso) men middag för 5 hästar bestående av hö och man har inga tummar att hålla med. Det är en oerhört liten detalj att slå ner vid, men den sticker ut i en övrigt flytande berättelse där jag köper hela grejen med vardjur.

Dialogerna känns kanske inte så flytande som jag hade velat men det är stora ljusstunder där jag helt slukas av berättelsen. Dovers styltiga språk med svordomar konstant känns tyvärr många gånger som ett störigt moment. Inte minst då jag kan tycka det läggs lite för mycket tid på att Afryea ska kommentera hans grottmänniskospråk. Ingen gillar en besserwisser. Det blev också lite väl komplicerat med det egna påhittade tids och längdsystemet som jag helt ärligt knappt fattade. Och det gick en del tid åt att förklara det. På det stora hela var det inte på något sätt avgörande för berättelsen som i sig är riktigt bra och annorlunda.

Det jag kanske saknar, fast ändå inte, är kanske att få en mer bakgrund till det "dystopiska" för jag upplever egentligen inget av det dystopiska Afrika. Ordet känns nästan överflödigt för berättelsen och miljön och blir kanske lite mer som att lova något vi egentligen inte får. Det vi däremot får är en sjukt bra paranormal romance - som jag verkligen gillade!

Finns på
Adlibris | Bokus

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229