Instagram boklungaInstagram boklungaInstagram boklungaInstagram boklungaInstagram boklunga

Jorden vaknar

Författare: Madeleine Bäck
Titel: Jorden vaknar
Serie: Vattnet drar (del 2)
ISBN: 9789127153691
Tid: 9tim 57min
Förlag: Natur & kultur Digital
Läst som: Ljudbok

Här kan du läsa min recension av Vattnet drar, första delen i serien.

I ett litet samhälle i Gästrikland har ett kyrkoinbrott gått snett. Urgamla krafter har sluppit lösa i skog och vatten. Gränsen mellan levande och döda har suddats ut. Bara Gunhild, kvinnan i skogen, verkar veta vad det handlar om. Till sin hjälp behöver hon katter, blod, järn och två ovilliga och rädda ungdomar. Beata, som förlorat sin vän till de mörka krafterna, och Krister, barnbarnet som hon inte haft kontakt med. Han som verkar dela hennes syner och som plågas av sin länk till det som vaknat.

Det är kanske inte jätteofta man kan säga att uppföljaren var bättre än första, men i det här fallet kan man göra det. Nog för att första boken också var bra, men den här var snäppet vassare. Det känns som att storyn verkligen kommer igång i den här, vi har kommit förbi alla presentationer, nu är det full fart framåt. Det jag hade svårast med i första boken var nog framförallt den mängd.. jag vet inte snusk? Alltså jag är långt ifrån pryd på något sätt och jag har inget emot lite steam i böcker. Men det som utspelar sig i första boken är bara rent ut obehagligt och inte najs på något sätt. På ett sätt förhöjer det obehagskänslan, men jag är glad att vi nu lämnat det bakom oss.

Madeleine Bäck är dock fenomenal på att bygga fram ett obehag i saker som egentligen inte borde vara obehagliga. Vi snackar stenar, rötter och gläntor. Det är så bisarrt på något vis hur jag nu (som van trädgårdspåtare) tycker att rötter känns rätt äckligt. Senast idag åt jag en macka med groddar och funderade på riskerna att dom skulle suga tag i mig invändigt och ta över mig... hehe. Tuggade snabbt så det gick bra.

Jag har dock en sak jag inte kan få grepp om. Den här stenen... alltså.. HUR stor är den egentligen? För när den beskrivs så tänker jag att den är ganska liten, att den får plats i handen. Och Viktor förvarar den i byxlinningen för att ha den nära huden. Så stor kan den inte vara med andra ord, annars skulle den ramla bort, jag tycker i och för sig att den borde ramla bort ändå... att gå omkring med en sten i linningen? MEN, hela tiden beskrivs det som att han trycker ner hela handflatan i stenens mitt, att handen liksom sjunker ner i den. Det krävs inte ett geni direkt att förstå att det måste vara en rätt så stor sten. Jag menar, om jag tittar på min hand som förmodligen skulle klassas som rätt liten så skulle det ändå behövas en väldigt stor sten för att min hand skulle kunna "sjunka ner" i den. Medans det här rör en snubbe, som förmodligen inte har små dvärghänder. Kollar jag på min killes händer skulle stenen typ behöva vara minst 25x15 CENTIMETER i storlek. Det är som att gå omkring med en jäkla stenplatta från uteplatsen i byxorna.

Om någon med bättre förstånd förstår det här, vänligen förklara. Annars låter jag det ligga som en parentes i bakhuvudet. Det förstör ändå inte storyn. Som är riktigt bra! Ser fram emot avslutningen på det här. Och jag vill fan veta mer om vad bergsmännen är och vad Gunhild, Krister och hans pappa är för några väktare.

Finns på
Adlibris | Bokus

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229