Jack

Författare: Christina Lindström
Titel: Jack
ISBN: 9789132168352
Läst som: Ljudbok
Förlag: B Wahlströms
Speltid: 6h 43min
Uppläsare: Fredde Granberg
Betyg: 5 av 5

"Vi spelar Counterstrike och skrattar, och resten av natten ligger vi under Frejas rödprickiga, svala påslakan och kysser varandra. Hennes haka blir öm av min skäggstubb."

Jack är den snygga och coola killen, som är grym på innebandy och får alla tjejer han vill ha. Freja har en lite för stor näsa, en rosa stickad mössa och tycker om att titta på sälar. De är ett omaka par på papperet, men när de träffas i ett badrum på en fest kan ingen av dem värja sig. De faller handlöst för varandra och allt känns helt rätt. Men så hinner Jacks historia ikapp dem. I grundskolan var han en mobbare och han har ett förflutet inom nazistiska rörelser. Jack har förändrats, men för Freja blir det snart obehagligt uppenbart att Jack inte är den hon trodde att han var.

Hallå eller! Självhatet över hela den här Christina Lindströmgrejen är fortsatt starkt. Men samtidigt tänker jag att det är bättre sent än aldrig. Så det är ändå en liten tröst. Jag fortsätter fascineras över hennes språk och annorlunda beskrivningar. Det är så jäkla skönt att läsa om hur Jack hyllar Frejas mäktiga örnnäsa. Hur allt som annars beskrivs som dåligt istället lyfts till det positiva, älskart!

Den här var så bra. Såååå bra. Jag älskar karaktärerna. Precis som i Hälsningar från havets botten, så tycker man verkligen om alla karaktärer. Till och med Abrahamsson som skickar bilder på hårsäckskvalster i förstoring. Jag älskar de rappa meningsutbytena som är fulla av humor. Ibland tänker jag att "såhär roliga och smarta kan inte 18-åringar vara", men så skärper jag mig och säger till mig själv att det kan dom visst. För övrigt så älskar jag Jacks mamma och hunden Rolf. Jag tycker dialogerna är extremt roliga mellan dem och jag vet inte hur många gånger jag börjat skratta rakt ut.

Jag gillar hur hon fortsätter att skriva utifrån en ung killes perspektiv. Att det är viktigt att killar får känna saker utan att ens manlighet ska ifrågasättas. Hur svårt det kan vara att hantera känslor när ens förebilder omkring sig själv inte kan eller vet hur. Och hur lätt det kan vara att hamna fel för att man så gärna vill ha ett sammanhang och gemenskap. Det är också jäkligt fint, och viktigt, att få följa Jack i den utveckling han gör. Där han faktiskt inser själv att det han gjort har varit fel, och att han börjar ta ansvar för sina handlingar. Men framförallt. Att säga förlåt.

En annan del av det hela är det här med Jacks frånvarande pappa som ändå växer in mer i bilden mot slutet. De har ju något att samlas kring till slut, annat än sport. Lillebrorsan Enar som dyker upp från ingen stans. Jag kan inte säga att jag gillar Jacks pappa nå vidare där i början, men mot slutet så kan jag ändå förstå honom. Och jag gillar ändå att följa den utvecklingen. Man förstår att mycket av den här ilskan som Jack haft när han varit yngre har varit på grund av sin pappa, och det känns ändå som att ju mer Jack börjar ta ansvar för sina handlingar, ju bättre blir också relationen. Han förlåter både sig själv och sin pappa på något sätt.

Jag ser så oerhört mycket fram emot att läsa Finns det björkar i Sarajevo? nu. Bara så ni vet.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229