I mjölnarens spår

Författare: Stina Nilsson Bassell
Titel: I mjölnarens spår
Sidor: 328
Förlag: Ebes förlag
Läst som: Bok
Betyg: 3 av 5

"I mjölnarens spår" är en historisk roman som handlar om ett kvinnoöde. Året är 1936 och i ett fönster tittar en förskrämd kvinna ut. Hon klamrar sig fast vid minnen om en lycklig tid, en tid när hon fortfarande kunde andas.Emma Klasdotter, 22 år gifter sig med den dubbelt så gamla storbonden Niklas Nilsson. Året är 1895 och den olycka hon känner den dagen hon går till Havdellska gården blir bara värre och värre.Vi befinner oss på en gård i Östergötland, utanför Åtvidaberg. Boken rör sig mellan lycka och olycka. En saknad av kärleken leker sig kvar mellan husen på Havdellska gården, men där finns ondskan i varje steg som pockar på uppmärksamhet.Vart tog människan Emma vägen? Och varför har Niklas och senare sonen Axel ett hat mot Emma? Hur kunde Emmas far förkasta sin starka faderskärlek till henne?Vi får följa en kvinnas tid när hon blommar ut och när hon redan som 22-åring falnar och dör. Där vistas vi i både mörker och ljus, ett mörker som mynnar ut i ett svagt, flämtande sken från fotogenlampan.

I vanliga fall brukar jag sällan, om någonsin, läsa historiska romaner. Mest för att det inte intresserar mig så värst. Men kvinnoöden är intressant att läsa om och jag ville ändå ge den här en chans. Man blir arg när man läser den här. Och ledsen över det kvinnoförtryck som utspelar sig. Ett så hemskt och tragiskt kvinnoöde. Hur en person kan brytas ner så totalt, samtidigt som ingen gör något för att hjälpa henne. 22-åriga Emma som drömde om ett liv med kärleken Alfred blev istället bortgift till dubbelt så gamla storbonden Niklas. Där istället ett tufft och kallt liv väntade. Niklas är genomrutten och den sinnesförvirrade sonen Axel följer duktigt i pappas fotspår och blir än värre. Allt det hemska känns dessutom ännu hemskare när man får återblickar i hennes tidigare liv då hon var lycklig och förväntansfull på livet.

Tyvärr upplever jag den här boken som väldigt långsam, något jag generellt har svårt för. Men jag kommer också på mig själv med att haka upp mig på meningsuppbyggnader och ordval som gjorde att jag kom av mig ganska ofta. Jag har svårt för upprepningar av ord som "nickade en nickning". De stunder jag kommer in i boken känner jag verkligen med Emma och vill bara ta henne under mina vingar och säga att allt blir bra nu. En bok som tog lite tid för mig att läsa, men som stannar en stund. Jag tror det här kan vara en oerhört bra bokcirkelbok då det finns mycket att diskutera.

Gillar

Kommentarer