Husdjuret

Författare: Camilla Grebe
Titel: Husdjuret
ISBN: 9789176515983
Läst som: Ljudbok
Förlag: Bonnier Audio / Wahlström & Widstrand
Speltid: 12h 30min
Uppläsare: Katarina Ewerlöf
Betyg: 4 av 5

En roman om ett fruktansvärt brott, om de människor som begick det och de som löser det.

Malin är den unga kvinnliga polisen som har hela sitt liv prydligt utstakat.

Hanne är profileraren med minnesförlust som fruktar sin framtid.

Jake är pojken som bär på en onämnbar hemlighet.

Alla förs de samman av ett brutalt mord i ett gammalt stenröse i den sörmländska byn Ormberg under några kalla vinterveckor. Jakten på mördaren blir inte bara farlig, den förändrar också i grunden deras existens. Sanningen har, som så ofta, ett högt pris.

Camilla Grebes Husdjuret ären fristående fortsättning på den kritikerrosade Älskaren från huvudkontoret från 2015.

Hörrni, ni som lyssnar på ljudböcker. Katarina Ewerlöf... låter inte hon lite som en gammal alkis? Och har ni tänkt på att hon pratar i en väldigt bestämd melodi, ibland blir det nästan lite fånigt. Det är så mycket jag har stört mig på när jag lyssnat på den här, så mycket att jag haft svårt att uppskatta hela berättelsen. Men jag ska försöka att verkligen bortse från det. Jag ska inte säga att jag avskyr Ewerlöf som uppläsare, men just alkisskrovlet kunde jag klarat mig utan.

Jag måste säga att jag gillade den här boken först i slutet, typ de sista två timmarna, det var liksom då jag förstod hur bra storyn är och hur genomtänkt och välskriven den är. Grebe håller en ovetandes ända in i det sista med vem det är och varför och med en kittlande bra twist som förändrar hela berättelsen. En oerhört obehaglig och skarp skildring av vår samtid.

Mitt huvudsakliga problem, eller egentligen var det inte ett problem mer en obekvämskänsla. Karaktären Malin som jobbar som polis. Jag kunde liksom inte riktigt knyta an till karaktären och gilla henne. Hon säger så olämpliga saker som polis tycker jag. Något jag tyvärr själv upplevt när en bekant gick polishögskolan och delade artiklar från avpixlat och tyckte det var "bra artiklar", jag behöver nog inte ens säga att vi inte är bekanta idag. Jag har så oerhört svårt för de rasistiska kommentarer Malin häver ur sig. Jag tror också att jag förknippade författaren med att ha dessa åsikter ett tag, vilket när jag tänker efter säkert bidrog till min inte så gillade inställning i början. Självklart förstår jag att så inte är fallet efter att ha läst den.

I själva verket är det hela styrkan med boken också, hela känslan med Ormberg, som känns högst verkligt. Dessa små orter finns överallt, där dessa åsikter också florerar friskt, och det skrämmer mig. Hur Camilla Grebe skildrar vår tid, vardagsrasism, okunskap, utanförhet, rädslan för sånt som är annorlunda, särskilt på små orter som är mer eller mindre utanför samhället är briljant. Jag tycker karaktären Jake, som är så rädd för att vara annorlunda och att inte bli respekterad för den han egentligen är är ett väldigt tydligt exempel på den bristande tolerans som många gånger finns på såna platser. Självklart är det inte alla platser och alla människor det gäller. En skarp och tydlig bild av vår samtid, och verkligheten är väl ändå mest skrämmande många gånger.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229