Hotet

Författare: Mats Söderlund
Titel: Hotet
Serie: Ättlingarna (del 1)
Sidor: 506
Förlag: Rabén & Sjögren
Läst som: Bok
Betyg: 5 av 5

Hon kände deras närvaro i ryggen. Snodde runt ett halvt varv. En grupp högresta gestalter med tunga packningar gungade fram med vattnet forsande kring låren. Hon såg dem, men inte bara med ögonen, hörde deras steg trumma mot marken, kände lukten av deras kläder, svett, andedräkt. De sprang rakt mot henne.

Jennys pappa försvinner spårlöst under en fjällvandring. Först långt senare får hon veta vad som egentligen hände den där dagen. Det visar sig att familjen är del av något mycket större - en uråldrig hemlighet som förts vidare från generation till generation. Jennys föräldrar har undanhållit sanningen under hela hennes uppväxt. Vem - eller vad - är hon?

Var ska man börja? Vilken bok! Så många lager. Det är fantasy, science-fiction, folksaga, poesi, politik, kärleksförklaring inbakat till en så jäkla spännande och intressant historia. Behöver jag ens säga att jag längtar efter att få läsa fortsättningen?! Sån sjukt bra crossover som känns så jäkla verklig.

Om jag räknat och tänkt rätt, så utspelar sig det här någon gång i början av 2100-talet isch. Klimatet är kört i botten, vi sabbade det. Klimatflyktingar och vattenbrist är nu verklighet. Vi är ständigt uppkopplade och tillgängliga för alla att se. Världen kämpar för att försöka vända klimatet på rätt köl igen, ska det gå? Bilar och plasma-tv är antikviteter och vi har tappat kontakten med naturen. Jenny, David och Wilma, dom känner dock sig mer hemma i naturen än i stan. De kan saker lite bättre än andra. De ser tydligt dit andra behöver kikare, är outtröttliga och kan hoppa ovanligt högt, känner lukter mer än någon annan. "Men säg det inte till någon, dom kommer bara att bli avundsjuka eller tycka det är konstigt. Berätta inte för någon."

Något jag verkligen fastna för i den här boken är språket. Poetiskt och vackert, samtidigt som han berättar historien på ett sätt som utgår från dofter. Vilket gör det hela lite annorlunda, det är verkligen inte mycket snack om hur personer ser ut till exempel men lukterna är väldigt beskrivande i sig. Det gör också att det, för mig, blir så mycket tydligare. Jag kan känna det när jag läser det, vilket också gör det verkligare stundom. Kom på mig själv med att hålla andan flera gånger eller satt och vädrade i luften. Jag gillar också att få små riktlinjer kring hur karaktärer kan se ut och sedan bygga mina egna bilder av dem i huvudet.

Jag är i övrigt väldigt nyfiken på hur Mats kom på den här berättelsen. Jag förstår ju att den dels utgår från de rådande klimathotet som är ett verkligt problem och en stor del av berättelsen. Men Erik Johan Stagnelius dikt Suckarnes mystär har en så ofantligt stol del i den att jag undrar om han utgått från den från första början. Det funkar i vilket fall oerhört bra, Suckarnes mystär är en väldigt vacker dikt och han har gett den en helt ny innebörd. Det är fint, hur viktig den blir i berättelsen allt längre den går, och hur den växer in i Jenny och blir en del av hon.

Det finns så mycket att säga om den här boken. Det är så många spännande karaktärer, som Galsi till exempel! Men för att sammanfatta det kort så är den aktuell, spännande och vacker. Bara läs den. Den är svinbra kort och gott.

Gillar

Kommentarer