Instagram boklungaInstagram boklungaInstagram boklungaInstagram boklungaInstagram boklunga

Här kommer natten

Författare: Charlotte Aquilonius
Titel: Här kommer natten
ISBN: 9789177812418
Sidor: 329
Förlag: Modernista
Läst som: Bok
Betyg: 2 av 5

Milla har på ovanliga vägar kommit över en stor våning på en av Södermalms bästa adresser. Bakom sig har hon ett kraschat förhållande och framför sig en karriär som läkare på sjukhusets hematologimottagning. När vintermörkret sänker sig börjar hon ifrågasätta meningen med allt. Samma sak drabbar tvillingsystern Laura som arbetar som servitris på konceptkrogen Hunger & Törst. Har det någonting med deras 26-årsdag att göra? Med att deras hemlighetsfulla mamma vägrar att prata om det förflutna? Eller med den noga plomberade kista som är på väg norrut från Paris?

Här kommer natten är ett skräckromantiskt äventyr från ett Stockholm i frostnupen kråsblus, en samtidshistoria som trotsar tiden, om möjlighet och verklighet, om girighet, kärlek, längtan och svek. En roman för alla vuxna i slukaråldern.

Eeeeeh...? Jag är så förvirrad över den här boken. Hela baksidestexten får det ju att låta hur spännande som helst. "ett skräckromantiskt äventyr från ett Stockholm i frostnupen kråsblus, en samtidshistoria som trotsar tiden, om möjlighet och verklighet, om girighet, kärlek, längtan och svek." Man tänker ju att nu blir det åka av men syrsorna har aldrig spelat högre.

Språket i den här boken är enormt svårt att hänga med i för det hoppar hela tiden mellan modernt och gammalt. Vilket stör mig oerhört mycket. Jag liksom kommer av mig i berättelsen hela tiden. Även fast personer i den här boken kommer från långt tillbaka i tiden så utvecklar man väl ändå sitt språk? Min mormor som är född på 20-talet pratar modernare än karaktärer i den här boken.

Och att Milla och Laura skulle börja ifrågasätta meningen med allt känner jag inte alls. Inget ifrågasätts i boken, och att Laura skulle drabbas av samma sak vet jag inte för henne får man inte följa alls i stort sett. Man får liksom inga svar på något och inga direkta frågor ställs heller.

Tyvärr känns större delen av den här boken som en enda beskrivning av en karta. Det är så mycket gator. Gator som inte fyller någon funktion till berättandet. "Där ligger det och där ligger det." Så behöver du en handbok över Stockholms alla gator på ett kreativt sätt kan den ju vara rolig. Ungefär 170 sidor in i boken, om det inte är mer till och med så kommer en liten kyss. I övrigt händer inte mycket på det "romantiska" planet. Efter en lång lång låååång händelselös sträcka, typ fram till 270 sidor in rasslar det till på de sista drygt 50 sidorna. Då händer istället allt jättefort. Där börjar det intressanta hända som man istället inte får veta något om. Det hålls väldigt kort och raskt, vilket får en att undra varför författaren lagt så jäkla mycket tid på att berätta ointressant fakta om två karaktärer som, faktiskt, inte direkt bidrar till att historien går framåt.

Det känns liksom meningslöst i slutet. Enda anledningen till att den här inte får betyget 1, är för att i slutet av boken tycker jag hon börjar nudda vid något intressant som får en att vilja läsa vidare och som skulle kunna utvecklas till något riktigt bra. Där och då börjar jag fundera över "varför har inte författaren hellre tagit greppet om det här? Det här är ju spännande." Sen tycker jag att de kapitel som handla rom Milla och Laura känns välskrivna och flyter lätt fram, jag önskar att det hade varit mer utav det språket i boken. För de delar som berör andra karaktärer känns krystade och ansträngda med ett språk som inte känns naturligt för någon. Jag utgår såklart enbart från mig själv och är långt ifrån en expert på litteratur, men jag är inte imponerad tyvärr.

Jag känner att jag har ett behov av att utveckla de delar jag verkligen ogillade, därför kommer här lite ocensurerade tankar. Här efter kommer spoilers, så om du inte är nyfiken på dem och vill läsa boken kan du ju sluta läsa här.


För det första, den här innehåller 270 sidor vägbeskrivningar över Stockholm, blandat med gamla gubbvampyrers återblickar från förr i tiden. Eftersom dom har levt sedan i alla fall 1600-talet. För tydligen så är de här två herrarna, Jean de Lanoy och Hanzel van Amarand rivaler. Och det byggs ju upp med att det verkar vara värsta jäkla fejden. När de här två herrarna till slut möts är det som ett enda stort skämt. Tänk er två parodier på gamla herrar som ska slåss med knytnävarna och liksom kastar förolämpningar. Det här är alltså två vampyrer. Som slåss som två kärringar. OCH båda dör, utan att deras historia har någon som helst påverkan på berättelsen.

För det andra så utspelar sig boken under, vad jag förstår i början av boken 4 dagar. Allt ska liksom smälla till den 13e decemer på "lussinatta" när tvillingarna Milla och Laura fyller år. "Oj, spännande tänker du". Nej säger jag. För inget händer. Man liksom laddas upp på att något förfärligt hemskt kommer att hända någon av de här två tvillingarna. En måste offras och en ska bli något. En vampyr? Eller vadå? Vet ni vad Milla blir? En jäkla vandrande grönsak. Det är vad hon blir. Och man får ingen information om vad fasen det egentligen innebär. Hon måste veta exakt när på dygnet hon är född för det är bara då luckan är öppen för förvandlingen och det kommer att bli så himla hemskt med alla hon bryr sig om och yadayada. Det mest komiska är att när den här förvandlingen ska bli. Då säger hon till Milo "Jag vill." "Vadå? Nu?" "Ja". Så biter han henne i halsen eller vad han nu gör det är lite oklart för man får inte några detaljer om den här förvandlingen som sker. Utan hon blir biten och sen så "Poff" är hon nu en grönsaksvampyr som inte vet jag. Älskar morötter och jagar monster.

Det som också är fascinerande med att den utspelar sig under FYRA dagar är Millas kärleksliv. Att Milla blir såååååååå kär i Milo. Som hon träffat en gång, de verkar röra sig om två dagar här snarare. Men dom är redan värsta paret, här går det undan. Inte för att det är direkt någon romance det är väldigt snabbt avklarat att dom är superkära i varandra. Hon råkar dessutom stöta ihop med en man på cykel som visar sig vara Hanzel van Amarand, och han kommer på efter en dag eller något att dom ju är kära i varandra, att dom sökt varandra. Så, på Millas födelsedag, alltså fyra dagar efter att dom träffats. Då ska han fria till henne. Och dom har setts en gång när dom krockade. Den här delen gör mig mest förvirrad, jag tror iofs att det här med frieriet kommer från någon annans plan. Men det är ändå helt ologiskt. Och när han får nobben så bryter han ihop fullständigt och bara sitter som ett fån och folk omkring börjar slåss och Milla springer iväg för att träffa Milo som helt plötsligt är på ön och INGEN springer efter Milla för att stoppa henne trots att alla verkar veta att hon "ska förvandlas" eller vad det nu är. Det är så konstigt allting.

Sen demonen Mörkerfågeln som boken verkar uppbyggd på har väldigt liten roll och trots att den är så hemsk så lyckas Milla, nybliven jägar-grönsak fånga den. Genom att först blända den...med en burk choklad hon tänder eld på........... och sedan genom att suga in den i en flaska... Da fuq är det som händer? Läser jag verkligen det här?! Hon bländar en jävla skräckdemon med en burk choklad... för det är tydligen magnesium i chokladen... makes no sense. Medan den store demonjägaren Milo Castagier... står och vaggar en bäbis och ba "jaja men det går bra, testa du. Lita på flaskan."

Jean de Lanoy har för övrigt någon hemlig verksamhet under sjukhuset där Milla jobbar som han hjälper omänskliga varelser med sjukvård på OCH har nån fabrik där han försöker återskapa nåt mirakelmedel en Imunda Klaar har kommit på. Det här sjukhuset är dock jäkligt intressant och hade kunnat bli en grymt bra story. För det hela slutar med att grönsaks-Milla bli erbjuden en chefstjänst på avdelningen. Som hon tackar nej till, och det får ju en att undra varför han fått sånt enormt utrymme i boken. Lika med Hanzel van Amarand som inte heller utgör någon funktion egentligen. Han verkar mest sinnesförvirrad.

Det som jag är mest förvånad över är att den har två betyg på Goodreads, där det ena är 5 och de andra är 4. Alltså, SÅ jäkla lost kan jag inte vara. Man får ju inte veta någonting i boken om någon eller något. Min sambo frågade mig flera gånger varför jag såg så dum ut när jag läste den. Jo, för att min hjärna smälter och inte kan greppa vad fan som händer. Den känns så pretentiös boken igenom tills de sista 50 sidorna ungefär där den istället totalt ballar ur. Med grönsaksblod och en massa annat spejsat och konstigt.

Just det! Vampyrerna kan även förvandla sig till fladdermöss, korpar och annat. Något jag tyckte var vansinnigt roligt. De har också så jävla mycket krämpor som känns helt ologiskt för vampyrer. Eller är dom ens vampyrer?! Jag fattar inte.

Det är väl typ slutsatsen. Jag fattar inte.

Gillar

Kommentarer

Vargnatts bokhylla
Vargnatts bokhylla,
Jag läste inte spoiler-delen men på det du skrev ovanför den så blev jag verkligen mindre pepp på att läsa den. Brukar störa mig på om språket inte är lika genom boken, om det hoppar mellan olika stilar. Och att den inte stämmer överens med baksidan låter ju inte bra, det är ju den som gjort att jag vill läsa den!
www.vargnattsbokhylla.blogspot.se
boklunga
boklunga,
Ja, tyvärr var den en riktigt besvikelse för mig i allat fall. Och jag fick verkligen kämpa mig igenom den, särskilt de delar som var skriven på mossig gammal stil. Men sen har andra verkligen hyllat den och tyckt den varit fantastisk rent språkligt, så jag vet inte om det bara är jag som inte fattar "bra" litteratur haha.
nouw.com/boklunga
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229