Instagram boklungaInstagram boklungaInstagram boklungaInstagram boklungaInstagram boklunga

Det som inte dödar oss

Författare: David Lagercrantz
Titel: Det som inte dödar oss
Serie: Millennium, del 4
Läst som: Ljudbok
Förlag: Norstedts
Speltid: 17h 05min
Uppläsare: Stefan Sauk
Betyg: 3 av 5

Tidskriften Millennium har fått nya ägare. Elaka tungor hävdar att tiden har sprungit ifrån Mikael Blomkvist och han funderar på om han borde göra något annat.

Lisbeth Salander är rastlös. Hon medverkar i en hackerattack till synes utan någon särskild anledning. Hon tar risker hon vanligtvis är noga med att undvika. Det är inte likt henne.

En sen natt ringer professor Frans Balder, en ledande auktoritet inom AI-forskning, till Blomkvist. Balder säger sig sitta på världsavgörande information om amerikanska underrättelsetjänsten. Han har dessutom haft kontakt med en ung kvinnlig superhacker, som bär vissa likheter med en person Blomkvist känner väl.

Mikael Blomkvist börjar hoppas på det scoop som både han och Millennium behöver. Lisbeth Salander har som vanligt sin alldeles egen agenda. I Det som inte dödar oss fortsätter berättelsen. Det har blivit dags för deras vägar att korsas. Ännu en gång.

Suck, suck, suck. Jag kan tänka mig att man behöver dom där åren mellan Stiegs Luftslottet som sprängdes och den här. Så att man inte riktigt kommer ihåg hur bra de tre böckerna innan var jämfört med den här. Inte för att den är direkt dålig, mer för att den inte kommer upp i samma klass bara. Det är ju inte en lätt sak att ta över direkt.

Tyvärr går den här alldeles för fort jämfört med Stiegs verk. Man rusar genom berättelsen, och den tidigare välarbetade och in-i-minsta-detalj-tänkta storyn har nu istället en del dramaturgiska glapp. Och den Lisbeth man älskat, i alla fall jag, känner man inte igen längre.

Kan innehålla spoilers

Stiegs trilogi har för mig byggt på väldigt intressanta relationer och personbeskrivningar. Medan i den här saknas det väldigt mycket av den varan. Jag saknar att känna karaktärerna. Den här boken har många karaktärer jag inte ens får ett grepp om och som jag många gånger inte fattar vilka det är ens. Jag upplever att man bara får lära känna karaktärerna ytligt och det djup som tidigare funnits är borta.

Ett av de största glappen i berättandet är när agenten Ed Needham möter Mikael. För det jag inte förstår, är att han berättar saker om Lisbeth som hon inte berättat om för någon annan än Holger Palmqvist, som sedan berättade det för Mikael. Är det någon som fattade hur det gick till?

Jag upplever att både Lisebeth och Mikael har relativt små delar i boken, vilket jag tycker är ledsamt. Det känns som att karaktären Ed kör över hela berättelsen. Och det är en karaktär jag inte gillar det minsta. Jag hoppas att både Lisbeth och Mikael får större roller i den femte delen. För i den här känns Mikael väldigt gammal och avdankad. Nästan som att han gett upp om livet, medans Lisbeth mer kändes som en barnvakt. Jag saknade också att få veta mer om vad sjutton Lisbeth och pojken August gjorde?! Det kändes som att det bara hoppade från räddad till det hemliga stället och sen räddad igen. Kanske pratade om lite tal där emellan, men verkligen stora glapp.

Nu blir ju såklart bedömningen av den här extra hård eftersom Stiegs skor är stora att fylla. Och jag tror att om jag hade väntat några år mellan den här och Luftslottet som sprängdes så hade jag kanske uppskattat den på ett annat vis. Den var helt okej, men inte mycket mer än så. Och ursäkta, Stefan Sauk? Alla är så hyper över hans inläsningar. Jag tycker det var överdrivet och blev irriterad. Tycker Reine Brynolfsson var betydligt bättre. Och hade önskat att han läst in även den här. Han har ju på ett sätt lärt känna karaktärerna redan. Mja, jag är sval till Sauk.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229