Instagram boklungaInstagram boklungaInstagram boklungaInstagram boklungaInstagram boklunga

Det måste gå

Författare: Ulla M. Nissen
Titel: Det måste gå
Serie: Elsa-serien, del 2 (fristående)
ISBN: 9789176970782
Sidor: 200
Förlag: Hoi
Läst som: Bok
Microrecenension: Verklig skildring som är ganska jobbig att läsa, på flera sätt.
Recensionsex från förlaget

Det måste gå är en ungdomsroman om våndan och kraften i en ung förälskelse och om onödiga missförstånd. Samtidigt är det en berättelse om vikten av att prata och reda ut innan det går för långt. Det är en roman om vad tystnaden om det svåra kan göra med oss, om att lägga skulden där den hör hemma, och om den tuffa vägen ut ur förtvivlan till en ljus framtid utan skuld och skam.

I Ulla M. Nissens första ungdomsroman De kommer ändå inte tro mig blev Elsa övertalad av sin bästa kompis att polisanmäla ett sexuellt övergrepp som hon blev utsatt för på en fest. I den andra boken möter vi Elsa igen som nu kämpar med konsekvenserna av övergreppet och ätstörningar. Hon ångrar polisanmälan och skäms, allt känns mycket värre. Det är en gripande och hoppfull ungdomsroman som belyser problematiken i att tiga efter övergrepp, och om hur oerhört viktigt det är att lyfta upp obekväma skam- och skuldbelagda frågor till ytan.

Tjae, jag tackade ja till att recensera den här för att det skulle vara efter sviterna av MeToo. Vilket jag tyckte kändes intressant, jag tänkte att "det här kommer bli en POW! Right in the kisser"-grej att läsa. Men så var inte fallet. Jag kan inte säga att jag direkt gillade den, men jag ogillade den inte heller. Dels för att det känns som en oerhört verklig skildring av måendet hos en person som blivit utsatt för sexuella övergrepp. Den ångest Elsa upplever, de reaktioner som sker när hon tycker sig höra eller se förövaren. Som för övrigt lever på som vanligt på skolan liksom. Utan konsekvenser. Och det gör mig så satans arg.

Men det är väl också ganska typiskt för hur det faktiskt är. Det är en grej jag "gillar" med boken även fast jag ogillar det sjukt mycket. Att Nissen inte försöker göra en drömsaga av det, sådär hur det BORDE gå till. Utan hur verkligheten FAKTISKT är. Och det är det som gör det så himla jobbigt att läsa. För allt man vill är ju att det här aset ska ruttna i en liten bur.

Det jag ogillar med boken är att den fokuserar så väldigt mycket på Elsas ätstörning som då blivit en effekt av övergreppet och hennes mående. Då menar jag väääldigt mycket fokus. Jag tycker nästan inte att det är annat än hur hon funderar över mat och räknar allt. Det som kan bli lite problematiskt tycker jag är att den vänder sig till unga, som kanske inte har den bästa kroppsuppfattningen från första början. Jag själv har jobbat väldigt hårt med det och jag mådde rätt dåligt över att läsa det. Hur onyttigt allt är, hur lite hon kan äta och hur "tjock" hon är. Det är så mycket upprepning och tjat om det att jag nästan börjar tänka i dom banorna själv, och då tycker jag det börjar bli farligt.

Över lag tycker jag det är en intressant bok utifrån Elsas perspektiv, med undantag för att jag tycker det är för mycket fokus på ätstörningen.

Finns på:
Adlibris | Bokus

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229