Blodröd måne

Författare: Cassie Beasley
Titel: Blodröd måne
ISBN: 9789129707007
Sidor: 374
Förlag: Rabén & Sjögren
Läst som: Bok
Betyg: 5 förbannade livsöden av 5
Recensionsex av förlaget

När den blodröda månen stiger över Okefenokee-träsket kommer den mystiska gyllene alligatorn Munch enligt legenden att skänka lycka till den enfaldiga människa som är dum nog att närma sig honom. Men 1817, när två enfaldiga människor når honom samtidigt, delas ödet. Med katastrofala följder för de båda och för deras efterkommande. Hälften av de efterkommande får bra liv, och hälften förfärliga.

Tumble Wilson och Blue Montgomery är fast beslutna att fixa till deras förfaders misstag. De tänker möta Munch och de tänker återta sina livsöden. Men tänk om legenden bara är en legend, och inte på riktigt?

Alltså jag känner att jag måste förändra mitt betygssystem. Eller så kanske jag bara skippar det helt? För det känns ju nästan löjligt när man läser högpoängare stup i kvarten. Kanske spelar det bara roll vad jag tycker, och inte vilken skala det hamnar på. Skalan säger ju egentligen inte så mycket. Procent kanske? Nä jag vet inte. Jag får fundera på det här. Tre korta?

Blue greppade hennes hand, fingrarna var lika klumpiga som om han haft tumvantar på sig.
"Du är normal", sa han svagt.
Tumble skakde hans hand upp och ner. "Jag föredrar", sa hon, "att se mig själv som potentiellt extraordinär."

Citatet ovan kan vara bland det bästa jag läst. Hennes aldrig sinande självförtroende är så himla härligt. Tron och arbetet hon lägger på att bli en hjälte, trots förbannelser, är så himla härlig. Jag blev så himla peppad av att läsa om henne, och glad att hon är så positiv till allt trots olyckor på olyckor. Även om det känns lite ledsamt att hon tycker sig behöva bli en hjälte på grund av skuld.

Den här boken är väldigt rolig i allt sitt familjekaos och livsöden hit och dit (bra som dåliga sådana). Hur hela Blue's galna släkt samlas hos hans farmor i väntan på den blodröda månen, så att de kan få veta hur de ska hitta ut i Okefenokee-träsket till den gyllene krokodilen Munch för att norpa åt sig det storslagna livsödet man kan få. Jag har skrattat så himla mycket över allt dråpligt som händer i den här boken. Men det är också en massa tänkvärt i den. Det är också en av de mer annorlunda berättelser jag läst som kommer följa med i minnet under en lång tid. Vissa böcker är så lika varandra att det här verkligen är något helt annat.

Berättelsen är långsam utan att det gör något. Att få lära känna Tumble och Blue är liksom en jäkla ynnest. Inte bara dom, även Howard och Ida, Armén m.f. Det är roligt att vistas i miljöerna med dom. Hur de försöker bryta förbannelserna de bär omkring på och lär känna varandra. Nä hörrni. En riktig pärla i bokhyllan är vad det är. Jag hoppas att Cassie skriver mer, för jag vill läsa det!

Finns på
Adlibris | Bokus

Gillar

Kommentarer

Bokhuset,
Åh vad kul. Har kikat på den här men inte blivit riktigt klok på om den verkar bra eller jättedålig. Ska läsa den då. 😊
bokhuset.ax/
boklunga
boklunga,
ja alltså jag gillade den verkligen jättemycket! den var väldigt härlig 😊
nouw.com/boklunga
IP: 82.99.3.229