1793

Författare: Niklas Natt och Dag
Titel: 1793
ISBN: 9789176519899
Läst som: Ljudbok
Förlag: Bonnier Audio / Bokförlaget Forum
Speltid: 13h 21min
Uppläsare: Martin Wallström
Betyg: 3+ av 5

Gustav III är död. Mer än ett år har gått sedan skotten föll på maskeradbalen. Kronprinsen är omyndig och krigsåren har tömt statskassan. Riket styrs av egenintressen medan folket far illa. Ingen litar på någon. Överallt frodas missnöje och paranoia.

Hösten 1793 hittas ett lik i Fatburen på Södermalm, den igenslammade sjö där allt kåkstadens avskräde hamnar. Den döde saknar armar och ben, men skadorna är inte nya.

Cecil Winge har varit Stockholms poliskammare behjälplig med sitt skarpsinne förr. Nu vacklar hans hälsa, men han krävs på en gentjänst han inte kan neka. Tiden är knapp, och den vinter som ska bli den svåraste Stockholm skådat på ett decennium är i antågande.

Wow vilken bra bok, jag var lite svårflörtad i början men det gick relativt fort över. Och det är sällan jag blir äcklad, men jösses alltså. Det sparades inte på äcklerierna i den här. Kräsmagade varnas. Själv råkade jag snacksa vid vissa tillfällen... jag ska inte säga att jag hulkade, men det smakade inge vidare just där och då.

Jag gillar att den här inte känns som att man läser en deckare. Det känns mer som att läsa om olika livsöden som vävs samman. Men jag ska erkänna att det var rätt tröttsamt att det nästan bara handlade om gubbar. En kvinna får vi följa, Anna Stina Knapp, och det är en hemsk historia om hur kvinnor behandlas och det är nog den som är mest obehaglig. Jag vill säga att det är partier i den här boken som är rent äckliga, men när det handlar om Anna Stina (och några andra kvinnor) så är det hemskt. Hur kvinnor blir behandlade av män som ser dom som sina ägodelar. Bara för att de (män) varit snälla mot dom (kvinnor) så tror de sig ha rätt till dem på alla sätt.

Jag hade lite svårt för det gammalmodiga språket i början, en av de anledningar till varför jag hade svårt att komma in i den först, men självklart vore något annat otänkbart i sammanhanget. Däremot, känner jag att ordet "träck" är fruktansvärt uttjatat nu. Från att ha läst det för första gången i I starens tid, till att det är med i vad som känns som varannan mening. Och jag fick nästan lite The human centipede-vibes när jag läste den. (Fast ändå inte) Men det är väldigt mycket bajs och munnar i den här boken... Och det var några saker som jag inte riktigt begrep, eller, det kändes kanske rättare sagt inte så logiskt. Jag kommer inte spoila något genom att berätta. Men som jag sa innan, så förekommer bajs och munnar väldigt mycket, och gärna i kombination. If you know what I mean. Det är ett antal personer som kommer att äta TRÄCK (i said it) och jag vet inte... rimligtvis så borde man bli sjuk kan jag tycka. Av vad jag läst så framgår det i alla fall inte att någon blir sjuk, de kräks inte ens av att äta det. Jag tjöjs bara jag tänker tanken.

I vilket fall är det här en jävligt mörk berättelse. Om vad människor är kapabla till att göra mot varandra och hur de kan komma att bli det. Det är inge lätta liv man följer. Så är du ute efter lite lättsmält spänning kan du nog leta vidare. Vill du däremot ha en jävla mörk sörja att vältra dig i, välskriven och rå. Då ska du läsa 1793.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229